Genom vår ordförandes försorg finns nu tröskelmarkeringar i form av nedgrävda vita betongplattor i båda banändarna. Trösklarna är inflyttade ca 100m från gräsytans början och markerar huvudstråkets placering. Landning ska normalt inte ansättas utanför detta område. Vid start använder vi hela fältets längd och ställer i vanlig ordning upp nära gräsytans början. De inflyttade trösklarna ökar avståndet till hinder under inflygningen och tydliggör huvudstråkets placering i sidled. Marktransport av flygplan sker som tidigare bortom huvudstråket (på sidan mot skogen) för att lämna utrymmet hitom huvudstråket (närmast flygledartornet) fritt som ett reservstråk för landning. Efter den helgens flygningar vet vi att markeringarna syns dåligt när man ligger på final, det får vi fixa med att förstora plattorna under den närmaste tiden.
På vår webbplats finns numera en "erfarenhetsliggare" kallat Svarta boken, där vi kan skriva ner händelser som vi vill dela med oss till andra. Det som skrivs kan gärna vara anonymt och syftar till att öka flygsäkerheten. Ett exempel på en verklig erfarenhet från årets flygningar gäller låsning av huven på vår 304C SE-URE. På 304C, såväl som de flesta andra segelflygplan, så kan handtaget för huvlåsningen föras till låst läge även om huven inte är helt stängd. Det som händer då är att låsanordningen inte går i ingrepp med risk för att huven sedan flyger av. Det här kan lätt upptäckas om man är observant på huvens anliggning. Om man dessutom gör det till en vana att trycka lite lätt på huvglaset uppåt under punkten ”huven låst” så ska man aldrig behöva missa en olåst (eller felaktigt lås) huv.
På segelflygets hemsida finns numera alla ”STM” publicerade (Segelflygets Tekniska Meddelanden). Bland de äldre s.k. driftserfarenheterna finns en hel del matnyttigt som fortfarande är giltigt eftersom segelflygplan lever länge. Ett lästips är D-002 från 1980 med råd och anvisningar för de kulkopplingar som används på exempelvis Astirer och Twin-Astirer från 70-talet. http://www.segelflyget.se/STM/WEB/D-002.pdf
Med de fina laddare som vi har så är laddning rena hälsokuren för batterierna och därför ska vi hellre ladda för ofta än för sällan. Enligt vår doktor i batterier, Åke S, så kan man lätt förstöra ett batteri genom att låta urladdningen gå för långt. Därför så ska vi normalt sätta markstationen på laddning efter varje flygdag och ladda flygplanen vid minsta misstanke om behov.
Det gör vi de flesta dagar med lite större verksamhet. Jag tror att vi sköter detta bra och den som känner minsta osäkerhet om vad som gäller kan läsa på i dokumentet http://alvsbyflygklubb.se/instruk/sektorer.pdf. Det vi ibland missar är att ”lämna tillbaks” sektorerna vilket kan väcka irritation hos trafikledningen. Här måste vi hjälpa varandra att komma ihåg!
/ Jan Larsson